kategorier
Treathleter | 3d Overall IM Weymouth!
17702
single,single-post,postid-17702,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.1.3,vc_non_responsive,x-shortcodes-v2_4_0

3d Overall IM Weymouth!

26 Sep 3d Overall IM Weymouth!

Nu har det gått strax över två veckor, tävlingen har börjat sjunka in och det känns jävligt bra!! Jag lyckades med mitt mål och fick till en näst intill fullträff till tävling. Säsongen 2016 var ju tänkt till att köra enbart halvor, med Vansbro och Tjörn som mål. Men någonstans på vägen föddes idén om att köra en fulldistans och kvala till Kona. Kalmar föll direkt bort dels eftersom det är kval till 2016 och jag har kört den. Ja började då kolla runt lite och hittade Weymouth som låg bra i tiden, tävlingen hade vart en Challange och ETU mästerskap år 2015. Tiderna var långsamma så insåg att det var en tuff bana. Det jag inte visste var att cykelbanan var helt omgjord och denna gången var 2100hm och inte 1500 som den var 2015, det gjorde att målet jag satte på strax under 5h inte riktigt blev möjligt. En annan sak var att det inte var några proffs… Vilket var riktigt tråkigt då de tar upp stämningen.

Jag och min vapendragare Martin Ydergren (som 2014 kvalade till Hawaii med mig i Kalmar men båda sa nej) åkte på Torsdagen till England, tävlingen gick på Söndag vilket gjorde att vi hade tid att förbereda så mycket som möjligt. Vi bodde 45 min ifrån Weymouth i en stad som heter Poole, så det blev en del bilåkande men det gjorde oss inte så mycket. Naturen i södra England är väldigt vacker så vi passade på att turista lite. Blev lite väl mycket gående som slet på benen men man kan inte alltid offra allt.

På Fredagen så han jag med lite simning för att testa vattnet, dock så simmade jag inte på banan utan i Poole där vi bodde. Formen kändes riktigt bra och jag visste att jag skulle kunna simma bra om jag bara fick fritt vatten. Visste inte riktigt tempen i vattnet men det var riktigt behagligt, ca 17-18 grader vilket jag tycker är perfekt. Varken kallt i början eller för varmt mot slutet. Efter simturen åkte vi in och medverkade på Race-Breifingen som nästan aldrig är nödvändigt men man gör det ändå. Den där jobbiga Ironman stämningen där dom verkligen säljer in tävlingen klarar jag mig ofta bättre utan. Vi kollade även in 1/3 av cykelbanan som var en två varvsbana, mycket dolda kurvor, dålig asfalt och kuperat!

20160909_133352

Som ni ser så kunde jag inte direkt klaga på vågor just denna dag.

Lördagen regnade det som fasen, men vi valde att kolla in sista 2/3 av cykelbanan. Ännu mer kuperad terräng, rejäla backar och dålig asfalt bjöd det på vilket inte bäddar för någon vidare. Nu hade jag släppt tidmål bakom mig och ville bara göra en stabil cykel för att kunna springa bra. Passade även på att cykla 40 minuter på banan där jag fick köra en del kluriga partier samt den sista backen på varvet. Att jag glömde min 11-26 kasset hemma gjorde det lite tyngre uppför men det var bara att gilla läget! Vi åkte in till Weymouth och checkade in allt, sen körde vi hem till Poole för att laga mat och slappa.

20160910_130000

20160910_130039

20160910_142902

RACE DAY

Upp tidigt som fasen 0330 efter en natt med dålig sömn, jag sov egentligen inte bra någon dag i den sängen vi hade… Jag drack kaffe och sen hoppade vi in i bilen direkt för att spara så mycket tid som möjligt. Hatar att stressa så är hellre på plats en timme för tidigt än försent! Vi var dock ute i god tid och när vi kom fram käkade vi frukost i bilen, det var fem grader och snorkallt ute. Efter det tittade jag till min cykel, satte på skorna, energin och cykeldatorn. Nu var det bara till att invänta starten, väderrapporten för dagen var bra, vindstilla och låga vågor vid simningen sen så skulle det börja blåsa en del mot andra varvet på cykeln.

5 minuter till start, jag står färdig i startfållan som kanske 30 man och förbereder mig mentalt. Allt annat är nu blockerat, det finns inga andra tankar än det perfekta racet! Ni som tävlar vet hur det känns och det är en otrolig känsla. Starten går och vi är iväg, simningen är en två varvsbana där planen på första varvet är att simma kontrollerat men själv då det även gick en 70.3 samtidigt och jag ville inte lägga mig på fel fötter. Mot slutet på andra varvet blir jag trött i armarna, konstig känsla tänkte jag och fortsatte mata på. Den känslan släppte efter Aussie exit, här upptäckte jag att dom precis fått i alla 2800 tävlande och jag såg vad som såg ut som ett kokande vatten, likt vattnet när makrillen jagar upp sillen till ytan på västkusten… Jag hade nu fått kontakt med en kille som simmade i lagom tempo för mig. Han fick sköta navigeringen och kryssningen mellan de tävlande. Han gjorde det riktigt  bra och simmade så kort väg vi kunde även fast det blev mycket zick-zack nu. Första varvet gick på 29:21 och andra på 30:12 vilket jag är sjukt nöjd med. En förbättring från Kalmar 2014 med åtta minuter! Nu väntade en lång löpning till växlingen där jag gjorde min livs bästa växling och tog riktigt många placeringar.

20160911_072546

Bra förhållande för en snabb simning.

Cykeln började med tre km platt där jag kände lite på benen och de var näst intill oberörda efter simningen. Min plan var att ligga runt 235-245 watt i snitt för att kunna säkra en bra löpning, beroende på känslan runt 120km så skulle jag börja ta i lite mer eller ligga kvar för runt den punkten tycker jag tävlingen börjar på riktigt. Många blir ivriga i början och tappar efter 120, kan man då öka efter 120 så finns det tid att tjäna. Men redan efter 5 minuter började KAOSET… Jag var kanske uppe bland de 20 första på fulldistansen men jag hade kanske 1000 atleter som körde 70.3 framför mig. Det blev mycket ryckigt och man fick tänja lite på reglerna som att inte korsa mittlinjen men det var jag inte ensam om. Det var bara att köra på så bra det gick och fokusera på att fortsatt köra efter min plan. Som tur var så cyklade ju de här väldigt långsamt så jag låg i ytterfilen nästan hela tiden, många av dessa hade nog heller inte kört banan sen innan och fegade mycket utför. Till skillnad från dem så gav jag 100% utför och tog mycket risker, såg detta som en chans till en smart cykelsplit. Det var ganska många rejäla backar där jag hade svårt att hålla ner watten under 270 som var min gräns uppför min tex var Peak 5min var 280 watt… De sista 15km på första varvet började det tunnas ut och när jag kom ut på andra varvet så kunde jag se folk som var strax framför mig men även folk bakom mig. Hade hittills strulat till det lite med energin då jag tappat en flaska energi i en aid station men annars var jag exakt där jag ville vara. Fick splits av Martin två gånger per varv och visste att jag låg tre i min AG med sex minuter upp till ettan, jag hade fortfarnde 14 minuter ner till den i gruppen jag fruktade mest. I detta fall en fransman som sprungit 1:13 blankt på 21.1km och slog Marcus Hultgren på Lanzarote 70.3 tror jag det var. Visste att jag var bättre simmare och likvärdig cyklist, hans nackdel vara att han var rookie på distansen. Vid 135km fick jag ni split av Martin och jag gick fortfarande jämnt med toppen och fransmannen. Jag visste att detta var bra och nu gav jag mig tillåtelse att trycka på lite till och siktar upp mot 245 watt, mitt snitt här var 235. Vid 140km sker det andra misstaget… Jag ska ta en flaska i en aid station, killen som står först skriker “energy” så jag tar den men när jag smakar på den är det vatten. Kastar den direkt men ingen är vaken för att ge mig en ny, i the moment svär jag till mig själv och cyklar vidare. Ett sånt fel kan man komma undan med här som tur är! Vid 160km står min hjälte igen… Längtade efter att få höra positiva ord, jag cyklade nu bäst i gruppen och kanske nästan i hela fältet. Jag började se folk som cyklat förbi mig och med  tio km passerade jag Engelsmannen som låg tvåa, han såg trött ut. Med fem km kvar passerade jag Schweizaren och låg nu etta i gruppen, något jag inte hade planerat inför löpningen samtidigt som jag drygat ut ledningen till fransmannen till 24 minuter. Jag kom även ikapp en Norsk kille som cyklat om mig efter kanske 40km. In på 5:17 och 34km/h i snitt får jag va nöjd med på banan!

20160911_092209

Början på den längsta backen på första varvet, ja ni ser ju tåget som är framför… Aldrig sett så mycket drafting bland 70.3, ni ser även han som ligger bakom mig? Jag cyklade om honom 2 minuter innan denna bliden är tagen och han låg på mitt hjul resten av backen… Dålig stil!

Tredje misstaget, Stop and Go… Mitt första penelty och kanske det klantigaste! Jag ser inte linjen där man ska hoppa av och det står ingen där, tvärnitar när jag inser att jag cyklade över den och kollar runt mig. Börjar springa mot växlingen och hör då en tant komma springande och ber mig springa till linjen, nu åker jag på fem min tänker jag. Hon skäller ut mig och jag svarar med adrenalin i kroppen att det är för jävla dåligt att ingen står vid linjen?!? Hon ger mig en Stop and Go som tur var och jag fortsätter mot växlingen.

Det har nu börjat blåsa en del och löpningen är 4,5 varv längst med strandpromenaden så det blev 5 varv i motvind och 4 i medvind som dels gick genom centrum. NU ska jag verkligen inte klaga på att det är en jobbig löpning men Kalmar är allt snabbare. Värmen började smyga på men som tur var blåste det lite. Öppningen blev lite hård och ja hade svårt att hitta rätt tempo, antingen gick det för fort eller för långsamt. Efter två-tre km i 4:05 pace så sjönk farten till 4:20 som var planen och då kunde jag gå och ta in energi i stationerna. Första varvet så såg jag inte Martin och blev orolig att något hade hänt honom men på andra varvet dök han upp. Fick indikationer på att jag hade bra med tid ner till andra platsen och att jag skulle tugga vidare i tempot jag höll. Jag sprang riktigt bra fram till 21km, det kändes lätt och kontrollerat och klockan visade 1:33 vilket nu innebar att mitt mål på 3:05 var nåbart med känslan jag hade. Men här efter hände något, mina energimissar och den hårda cykelbanan tog ut sin rätt tror jag bestämt för jag totaldog. Pulsen sjönk och gick från 162 till 152 över 21km. Martin fortsatte att pusha mig och kunde inte tro mina öron när jag hörde att jag fortfarande drygade ut till tvåan och låg långt före trean… Hade inget att ge men visste att Kona var säkrat om jag bara kunde hålla mig springandes så det blev målet sista tio km. Sprang i mål på 3:15:20.

2016-09-11-14-06-11

Blev varmt runt halva löpningen och fick kyla ner mig i stationerna… Martin langar Gels, kan man ha en bättre och mer all round supporter på plats? Tror inte det! Har mycket att tacka denna grabben för nu.

I MÅL på 9:37:47 och jäkligt lycklig! En Kona plats som var målet, ett PR på en tuff bana trotts en tuff avslutning på maran. Även en tredjeplats overall vilket jag trodde innan var möjligt men inget jag brydde mig om riktigt, att fixa platsen till Kona var allt jag tänkte på! När jag fick hör att jag blev trea blev jag riktigt glad, jag var på väg in för att hitta något att äta när jag fick reda på att det var podium dags 😀 Otrolig känsla att få spruta Cava på andra, något man ser alla proffs få göra och drömmen att få göra det som proffs finns såklart där. Men den här dagen nöjde jag mig med att få göra det som amatör.

2016-09-11-16-41-02

2016-09-11-16-57-36

20160912_114357

Top 3 overall

20160912_114847

Top 3 AG 25-29

Nu är det vila och lugnt Oktober ut. Ska fortsätta att njuta av känslan av att prestera det man sagt att man ska göra innan det är dags för att börja jobba inför nästa års mål som då blir Kona, Hawaii. Med 11 månaders att förbereda mig på så har jag redan lagt upp en plan som ska ge mig bra förutsättningar. Jag kommer lägga allt krut mot att prestera så bra som möjligt och förhoppningsvis vinna min AG, det finns ett annat mål som lockar men ska nog inte säga för mycket innan jag vet hur nästa säsong kommer gå. Jag har nämligen ingen koll alls på hur jag presterar i värme… Möjligheten finns att jag suger, så vi får se.

No Comments

Post A Comment