kategorier
Treathleter | Duathlon SM Race Report
17668
single,single-post,postid-17668,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.1.3,vc_non_responsive,x-shortcodes-v2_4_0

Duathlon SM Race Report

12 May Duathlon SM Race Report

Tjenare! Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. De senaste 6 veckorna har vart något annorlunda än vad dom brukar vara, jag har nu läst en 15HP kurs som heter “Lärande i Arbetslivet” och det är kort och gott en praktik kurs. Jag har gjort 6 av 8 veckor på Skanska Sverige AB Väg och Anläggning, även fast jag läser till Byggingenjör Husinriktning. Att jobba 45h veckor och ändå få in 15 timmars träning varje vecka är något av en pers. Att plugga ger en ganska mycket fritid om man inte festar hela tiden, ett heltidsarbete gör inte det! Så hatten av till alla er som jobbar heltid och tränar stora veckor. Jag klarar det, men det kräver disciplin där ett missat pass blir svårt att få gjort senare i veckan.

Varför det inte blivit något bloggande på ganska många veckor beror helt enkelt på att jag inte har något att skriva om. Visst, jag kan skriva om vad jag tränar i veckan men det är inte så kul att läsa enligt mig. Det är ju bara upprepning vecka efter vecka egentligen… Men nu de senaste två veckorna har det faktiskt blivit lite roliga saker, allt började egentligen med Duathlon SM i Upplands-Väsby

Min klubb I2IF har en ungdomssektion som satsar lite extra på oss som är U25, så jag och 6 andra fick frågan om vi ville åka och köra Duathlon SM. JAg var osäker då jag vet att min kapacitet på löpningen inte räcker till för att göra någon bra tid. Men efter lite konversationer med Björn så kom jag fram till att det skadar aldrig, jag hade inget direkt mål med tävlingen mer än att ha kul och köra skiten ur mig. Så tack till I2IF och även Avis Karlstad som sponsrade oss!

Som sagt så var vi sex ungdomar som åkte med två ledare, en av dom var Lena Holmgren som vann SM i Motala 2014 på långdistansen. Riktigt kul att hon tar en del av sin fritid för att åka med oss yngre, för övrigt gjorde hon en vidrigt bra löpning med tanke på att hon opererade sitt knä för inte så länge sen! Va gäller min uppladdning så var jag sjuk och missade en vecka träning vilket drog ner mitt flow lite. Hade en sjukt bra period där jag kände att jag näst intill var redo att tävla på 140.6 distansen, inte för att gå Sub 9 men 9:30 hade inte vart något problem. Men nu var jag på god väg att komma tillbaka till formen jag hade innan, dock så kommer den där känslan ta ett tag innan den kommer tillbaka. Vi åkte upp samma dag vilket enligt mig och Lena kanske inte var optimalt men eftersom det inte var någon viktig tävling så spelade det inte så stor roll för mig. Vi kom upp tre timmar innan start så det var ingen stress vilket var riktigt skönt, första tävlingen på året och lite smått nervös.

Den första löpningen var väl det jag fruktade mest, att ligga nära max för att sen komma in till växling och känna att man inte kan lösa den kommande 40km cyklingen och ännu mindre sista 5km. Starten gick och det var lite tight de första 500m på en smal stig, det fick fort redan från början och mitt mål var att springa stabilt rakt igenom på 3:50 fart. Mitt gamla 10km PR låg på 39:49 som jag gjorde typ 2012, som ni förstår är jag ingen van 10km löpare och ännu mindre duathlet då detta var min första tävling! Det var ju en ganska kuperad bana med 2x5km, ca 70hm hade avverkats när vi var klara. Jag sprang näst intill identiska varv och kom in på 38:30 tror jag det var. Vid varvning kom jag ikapp en kille från klubben som sen pacade mig de sista 5, jag var riktigt trött och hade just den där känslan av att 40km TT kommer bli svårt.

T1 satt helt ok, jag stressade inte jättemycket och eftersom jag har en jävla tofs blir det lite jobbigt med min Giro Selector ibland haha!

Gick om två i klubben genom T1 och kom iväg bra på cykeln, jag var i ingemansland hela cykeln och hade egentligen två som passerade mig och en som jag passerade om jag mins rätt. Även de två varven på cykeln gick på jämn watt och jag snittade 274 och kom in på 62 minuter, vilket jag var riktigt nöjd med. Är det någon som är sugen så lägger jag faktiskt ut min TP länk, det är inte topp hemlig info direkt… http://tpks.ws/pBxOU Det blåste en del upplevde jag det som men det är tur att det blåser för alla. På första varvet blev jag omkörd av ca 6st sporthojar som skott, dom gjorde väl 250 km/h och det blev lite trauma där ett tag tills jag kunde lugna ner mig, motorcyklar är ju lite speciella för man hör dom oftast inte innan de är precis bredvid en och då låter dom oftast jäkligt mycket. Kom in till T2 med en behaglig känsla, jag gjorde en bra cykelsträcka och lyckades hålla en jämn watt/puls. Jag hade faktiskt 0.00% Decoupeling enligt TP vilket måste va nytt rekord för mig. Känslan som inträffade innan T1 var nu ännu mer påtaglig, för jag hade cyklat ganska hårt…

Så sista 5km och som tur bara ett varv. Jag har aldrig vart såhär stum i benen vid en tävling, det kan ju ha att göra med att jag oftast inte springer 10km i vad som för mig är sinnes tempo utan oftast simmar innan som är ganska mycket skonsammare på benen. Ni som körde kanske också märkte att på gärdet vid start/mål var det lite håligheter som om sorkar hade grävt hål, jag var riktigt nära på att slå ihjäl mig här ut på sista löpet. Jag kände fort att jag kommer behöva gå, kanske till och med spy. Men tänkte att jag måste ta mig över första backen innan jag får gå, spyan kom strax innan vändning i skogen, mest sportdryck och gel då jag hade blandat lite starkt… Sen så var det bara till att använda huvudet och helt plötsligt insåg man att man skulle vara kapabel till att springa hela sträckan, 4:02 tempo sista 5km och en vidrig känsla var jag nöjd med. Väl i mål så var jag totalt urblåst, det var just den känslan jag ville ha! Jag var nöjd med den mentala biten sista 5km och egentligen hela tävlingen. Jag är inget bra på Duathlon och det är ju därför jag håller på med Triathlon, så enkelt är det…

Det blev en 20 plats i ett riktigt bra startfält utanför eliten, enligt mig saknades det väl ett gäng triathleter som skulle kunnat sätta lite färg på täten. Jag fick se mig slagen av många som gjorde riktigt stabila insatser, som sagt så behöver man springa lite bättre på korta distanser för att hävda sig här vilket är svårt när man är uthållig och långsam. Men jag tar med mig den mentala biten, mina jämna insatser i alla tre moment då jag inte klappade ihop och att Duathlon är grisigt som fan, en eloge till dom som håller på med det här. För det var fan det värsta jag gjort i mitt liv…

Åter tack till Avis Karlstad och I2IF!

No Comments

Post A Comment