kategorier
Treathleter | Steg i rätt riktning
17320
single,single-post,postid-17320,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode-theme-ver-6.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.1.3,vc_non_responsive,x-shortcodes-v2_4_0

31 Aug Steg i rätt riktning

“2015, Året då jag skulle ta löpningen till nya gränser och se till att inte bli omsprungen av alla personer jag cyklat förbi på landsvägen”

3aa
En låt som verkligen får mig i höst-mode!

2013 köpte jag min första landsvägscykel efter att hade avklarat första delen av en svensk klassiker, Vasaloppet(något jag trodde jag aldrig skulle uppleva). Efter att ha lidit 90km på skidor så kan det ju knappast vara någon utmaning att rulla på en cykel 300km runt en sjö(vätternrundan), majoriteten är ju äldre herrar/gubbar som mest fikar på sina träningpass tänkte jag… det kan ju knappast vara någon utmaning, Men oj vad jag fick äta upp dem orden efter allt misären jag gick igenom den natten. Att trampa på ett par pedaler är väldigt simpelt, Men att ha cyklat 40-50mil totalt på en racer-cykel var helt klart alldeles för lite erfarenhet för att genomföra loppet smärtfritt.

Upplevelsen runt sjön gav mig helt enkelt stor respekt för cyklisterna och alla motionärer som vågar sig på utmaningen. Efter målgången var jag så trött på cyklingen att jag vill kasta cykeln i sjön. Min tid på dryga 12 timmar var absolut inget att skryta med även fast jag cyklade helt ensam 80% av tiden, jag var helt enkelt en dålig cyklist så det fanns mycket att jobba vidare på.

Sen sommaren 2013 har utveckligen verkligen gått i rätt riktning, både farten och uthålligheten har nått nya nivåer. Men med den stora utvecklingen på cykelmomentet så har det varit ganska så stilla inom löpningen…

Men det var efter Tjörn 2014( splittarna kan ni se till höger → ) som jag insåg att det verkligen behövdes göra ändringar i träningen, Det var nämligen många av de personer som jag tidigare hade cyklat förbi som sprang om mig. Men vad kroppen verkligen behövde efter en sommar med hård träning var en period med vila för att sedan starta grundträningen. Men jag gick istället all in med fler intervallpass och styrketräning.

Det hela ledde till en överbelastning i fotens plantara del, låter lite klyschigt men en smärta stoppar en inte från att fortsätta springa. Smärta är en stor del utav sporten och det kan vara svårt att differenserna hur allvarlig smärtsignalen är. Men min motivation för att bli en ännu bättre triathlet var extrem, mycket pga av det långsiktiga målet som var AG VM i Motala.

Det hela slutade med mer smärta från foten som satte stop för stor del utav träningen och löpningen var helt obefintligt en viss period. Det var så illa ett tag att jag knappt kunde gå och kunde inte använda foten ifrånskjutet i vändningarna när jag simmade i pool.

Förutsättningarna var inte helt optimala för att göra en bra löpsplit på Motala . På självaste tävlingsdagen dröjde det inte mer än 2km innan smärtan kom, vilket led till 28km utav den värsta smärtan jag varit med om. Varje steg kändes som att foten skulle gå av, men det höll ihop och det sjuka är att jag lyckades springa snabbare än året där på(man kan ju verkligen undra vad jag sysslade med då, men det hade hänt mycket på bara 1år med formen).

Tjörn 

  • sim: 39.20 M

  • t1: 1.44 M

  • cykel: 2.27 H

  • t2: 1.06 M

  • löp: 1.44 H

Men pga skadan hade jag inte planerat in någon annan tävling för säsongen, kändes onödigt att riskera foten på det sättet igen. Men med vilan och rehabiliteringsövningarna så började jag se resultat utav att smärtmönstret började försvinna bort, vilket gav nytändning för att köra ytliggare än tävling denna sommaren.

Så det blev när Martin Fredriksson fråga mig om jag ville komma upp till hans nuvarande hemstad och tävla på den olympisk distansen var det nästa självklart att köra. Men eftersom jag upplevde formen kanske inte var den bästa så började jag fundera på om jag skulle cykla till Karlstad. Cykla dem 52milen över natten för att sedan se hur kroppen klara av att hantera ett triathlon, spännande tänkte jag, alltid kul med utmaningar. Men efter att vi suttit och kollat på valet utav vägar så fick jag känna mig besegrad när man var tvungen att köra längre sträckor på motorväg eller ta omvägar som skulle gjort sträckan bra mycket längre.

Så i slutändan blev det istället en tågresa upp, en aning bekvämare än att cykla hela biten, Men fortfarande inte helt optimalt att ladda inför en tävling stillasittandes på ett tåg. Själva tävlingen var absolut inte av det större slaget, Men väldigt bra arrangerat! Vilket gav stora möjligheter till att fokusera på momenten i själva tävlingen.

Utan att egentligen ha några förväntningar, lyckades jag trots allt ta mig i mål på tiden 2:08:50 h(se alla splittar till höger→), vilket innebar en 8:e plats(första top10 placeringen någonsin). Kändes extra bra efteråt med tanke på att detta innebar en förbättring på drygt 31 min mot förra året, ska nämnas att de var första tävlingen på den olympiska distansen förra året i Växsjö.

Till poängen med detta inlägg… Även fast löpningen har näst in till varit utebliven i år så lyckades jag ändå hålla en löpfart jag tidigare inte haft inom triathlon tävlingar, hur? självklart har fysiken/styrkan blivit mer triathlon anpassad efter att inte blanda träningen med lika mycket rullskidor/crossfit. Men en av de större orsakerna tror jag ligger i smärttröskeln. Efter att ha sprungit senaste tiden med smärta har kanske gjort att jag klarar av att pina mig mer? väldigt intressant område och något vi prata en hel del om i skolan, inte så mycket de psykiska delarna mer de fysiska delarna som vi går igenom.

Har väldigt spännande tider framför mig nu när hösten börjar ta fart! kommer bli hektiska perioder i skolan vilket innebär annan typ av belastning än den hårda träningen som varit under sommaren. Men känner verkligen att jag är påväg i rätt riktning med träningen, med ändring i träningen framöver hoppas jag att det fortsätter se positiva resultat.

Görslitet / Karlstad triathlon

  • Sim: 17.10 M

  • T1: 1.24 M

  • Cykel: 1.03.26 H

  • T2: 1.16 M

  • Löp: 44 min

No Comments

Post A Comment