kategorier
Treathleter | Martin Fredriksson
7
archive,category,category-martin-fredriksson,category-7,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.1.3,vc_non_responsive,x-shortcodes-v2_4_0

Martin Fredriksson

26 Sep 3d Overall IM Weymouth!

Nu har det gått strax över två veckor, tävlingen har börjat sjunka in och det känns jävligt bra!! Jag lyckades med mitt mål och fick till en näst intill fullträff till tävling. Säsongen 2016 var ju tänkt till att köra enbart halvor, med Vansbro och Tjörn som mål. Men någonstans på vägen föddes idén om att köra en fulldistans och kvala till Kona. Kalmar föll direkt bort dels eftersom det är kval till 2016 och jag har kört den. Ja började då kolla runt lite och hittade Weymouth som låg bra i tiden, tävlingen hade vart en Challange och ETU mästerskap år 2015. Tiderna var långsamma så insåg att det var en tuff bana. Det jag inte visste var att cykelbanan var helt omgjord och denna gången var 2100hm och inte 1500 som den var 2015, det gjorde att målet jag satte på strax under 5h inte riktigt blev möjligt. En annan sak var att det inte var några proffs… Vilket var riktigt tråkigt då de tar upp stämningen.

Jag och min vapendragare Martin Ydergren (som 2014 kvalade till Hawaii med mig i Kalmar men båda sa nej) åkte på Torsdagen till England, tävlingen gick på Söndag vilket gjorde att vi hade tid att förbereda så mycket som möjligt. Vi bodde 45 min ifrån Weymouth i en stad som heter Poole, så det blev en del bilåkande men det gjorde oss inte så mycket. Naturen i södra England är väldigt vacker så vi passade på att turista lite. Blev lite väl mycket gående som slet på benen men man kan inte alltid offra allt.

På Fredagen så han jag med lite simning för att testa vattnet, dock så simmade jag inte på banan utan i Poole där vi bodde. Formen kändes riktigt bra och jag visste att jag skulle kunna simma bra om jag bara fick fritt vatten. Visste inte riktigt tempen i vattnet men det var riktigt behagligt, ca 17-18 grader vilket jag tycker är perfekt. Varken kallt i början eller för varmt mot slutet. Efter simturen åkte vi in och medverkade på Race-Breifingen som nästan aldrig är nödvändigt men man gör det ändå. Den där jobbiga Ironman stämningen där dom verkligen säljer in tävlingen klarar jag mig ofta bättre utan. Vi kollade även in 1/3 av cykelbanan som var en två varvsbana, mycket dolda kurvor, dålig asfalt och kuperat!

20160909_133352

Som ni ser så kunde jag inte direkt klaga på vågor just denna dag.

Lördagen regnade det som fasen, men vi valde att kolla in sista 2/3 av cykelbanan. Ännu mer kuperad terräng, rejäla backar och dålig asfalt bjöd det på vilket inte bäddar för någon vidare. Nu hade jag släppt tidmål bakom mig och ville bara göra en stabil cykel för att kunna springa bra. Passade även på att cykla 40 minuter på banan där jag fick köra en del kluriga partier samt den sista backen på varvet. Att jag glömde min 11-26 kasset hemma gjorde det lite tyngre uppför men det var bara att gilla läget! Vi åkte in till Weymouth och checkade in allt, sen körde vi hem till Poole för att laga mat och slappa.

20160910_130000

20160910_130039

20160910_142902

RACE DAY

Upp tidigt som fasen 0330 efter en natt med dålig sömn, jag sov egentligen inte bra någon dag i den sängen vi hade… Jag drack kaffe och sen hoppade vi in i bilen direkt för att spara så mycket tid som möjligt. Hatar att stressa så är hellre på plats en timme för tidigt än försent! Vi var dock ute i god tid och när vi kom fram käkade vi frukost i bilen, det var fem grader och snorkallt ute. Efter det tittade jag till min cykel, satte på skorna, energin och cykeldatorn. Nu var det bara till att invänta starten, väderrapporten för dagen var bra, vindstilla och låga vågor vid simningen sen så skulle det börja blåsa en del mot andra varvet på cykeln.

5 minuter till start, jag står färdig i startfållan som kanske 30 man och förbereder mig mentalt. Allt annat är nu blockerat, det finns inga andra tankar än det perfekta racet! Ni som tävlar vet hur det känns och det är en otrolig känsla. Starten går och vi är iväg, simningen är en två varvsbana där planen på första varvet är att simma kontrollerat men själv då det även gick en 70.3 samtidigt och jag ville inte lägga mig på fel fötter. Mot slutet på andra varvet blir jag trött i armarna, konstig känsla tänkte jag och fortsatte mata på. Den känslan släppte efter Aussie exit, här upptäckte jag att dom precis fått i alla 2800 tävlande och jag såg vad som såg ut som ett kokande vatten, likt vattnet när makrillen jagar upp sillen till ytan på västkusten… Jag hade nu fått kontakt med en kille som simmade i lagom tempo för mig. Han fick sköta navigeringen och kryssningen mellan de tävlande. Han gjorde det riktigt  bra och simmade så kort väg vi kunde även fast det blev mycket zick-zack nu. Första varvet gick på 29:21 och andra på 30:12 vilket jag är sjukt nöjd med. En förbättring från Kalmar 2014 med åtta minuter! Nu väntade en lång löpning till växlingen där jag gjorde min livs bästa växling och tog riktigt många placeringar.

20160911_072546

Bra förhållande för en snabb simning.

Cykeln började med tre km platt där jag kände lite på benen och de var näst intill oberörda efter simningen. Min plan var att ligga runt 235-245 watt i snitt för att kunna säkra en bra löpning, beroende på känslan runt 120km så skulle jag börja ta i lite mer eller ligga kvar för runt den punkten tycker jag tävlingen börjar på riktigt. Många blir ivriga i början och tappar efter 120, kan man då öka efter 120 så finns det tid att tjäna. Men redan efter 5 minuter började KAOSET… Jag var kanske uppe bland de 20 första på fulldistansen men jag hade kanske 1000 atleter som körde 70.3 framför mig. Det blev mycket ryckigt och man fick tänja lite på reglerna som att inte korsa mittlinjen men det var jag inte ensam om. Det var bara att köra på så bra det gick och fokusera på att fortsatt köra efter min plan. Som tur var så cyklade ju de här väldigt långsamt så jag låg i ytterfilen nästan hela tiden, många av dessa hade nog heller inte kört banan sen innan och fegade mycket utför. Till skillnad från dem så gav jag 100% utför och tog mycket risker, såg detta som en chans till en smart cykelsplit. Det var ganska många rejäla backar där jag hade svårt att hålla ner watten under 270 som var min gräns uppför min tex var Peak 5min var 280 watt… De sista 15km på första varvet började det tunnas ut och när jag kom ut på andra varvet så kunde jag se folk som var strax framför mig men även folk bakom mig. Hade hittills strulat till det lite med energin då jag tappat en flaska energi i en aid station men annars var jag exakt där jag ville vara. Fick splits av Martin två gånger per varv och visste att jag låg tre i min AG med sex minuter upp till ettan, jag hade fortfarnde 14 minuter ner till den i gruppen jag fruktade mest. I detta fall en fransman som sprungit 1:13 blankt på 21.1km och slog Marcus Hultgren på Lanzarote 70.3 tror jag det var. Visste att jag var bättre simmare och likvärdig cyklist, hans nackdel vara att han var rookie på distansen. Vid 135km fick jag ni split av Martin och jag gick fortfarande jämnt med toppen och fransmannen. Jag visste att detta var bra och nu gav jag mig tillåtelse att trycka på lite till och siktar upp mot 245 watt, mitt snitt här var 235. Vid 140km sker det andra misstaget… Jag ska ta en flaska i en aid station, killen som står först skriker “energy” så jag tar den men när jag smakar på den är det vatten. Kastar den direkt men ingen är vaken för att ge mig en ny, i the moment svär jag till mig själv och cyklar vidare. Ett sånt fel kan man komma undan med här som tur är! Vid 160km står min hjälte igen… Längtade efter att få höra positiva ord, jag cyklade nu bäst i gruppen och kanske nästan i hela fältet. Jag började se folk som cyklat förbi mig och med  tio km passerade jag Engelsmannen som låg tvåa, han såg trött ut. Med fem km kvar passerade jag Schweizaren och låg nu etta i gruppen, något jag inte hade planerat inför löpningen samtidigt som jag drygat ut ledningen till fransmannen till 24 minuter. Jag kom även ikapp en Norsk kille som cyklat om mig efter kanske 40km. In på 5:17 och 34km/h i snitt får jag va nöjd med på banan!

20160911_092209

Början på den längsta backen på första varvet, ja ni ser ju tåget som är framför… Aldrig sett så mycket drafting bland 70.3, ni ser även han som ligger bakom mig? Jag cyklade om honom 2 minuter innan denna bliden är tagen och han låg på mitt hjul resten av backen… Dålig stil!

Tredje misstaget, Stop and Go… Mitt första penelty och kanske det klantigaste! Jag ser inte linjen där man ska hoppa av och det står ingen där, tvärnitar när jag inser att jag cyklade över den och kollar runt mig. Börjar springa mot växlingen och hör då en tant komma springande och ber mig springa till linjen, nu åker jag på fem min tänker jag. Hon skäller ut mig och jag svarar med adrenalin i kroppen att det är för jävla dåligt att ingen står vid linjen?!? Hon ger mig en Stop and Go som tur var och jag fortsätter mot växlingen.

Det har nu börjat blåsa en del och löpningen är 4,5 varv längst med strandpromenaden så det blev 5 varv i motvind och 4 i medvind som dels gick genom centrum. NU ska jag verkligen inte klaga på att det är en jobbig löpning men Kalmar är allt snabbare. Värmen började smyga på men som tur var blåste det lite. Öppningen blev lite hård och ja hade svårt att hitta rätt tempo, antingen gick det för fort eller för långsamt. Efter två-tre km i 4:05 pace så sjönk farten till 4:20 som var planen och då kunde jag gå och ta in energi i stationerna. Första varvet så såg jag inte Martin och blev orolig att något hade hänt honom men på andra varvet dök han upp. Fick indikationer på att jag hade bra med tid ner till andra platsen och att jag skulle tugga vidare i tempot jag höll. Jag sprang riktigt bra fram till 21km, det kändes lätt och kontrollerat och klockan visade 1:33 vilket nu innebar att mitt mål på 3:05 var nåbart med känslan jag hade. Men här efter hände något, mina energimissar och den hårda cykelbanan tog ut sin rätt tror jag bestämt för jag totaldog. Pulsen sjönk och gick från 162 till 152 över 21km. Martin fortsatte att pusha mig och kunde inte tro mina öron när jag hörde att jag fortfarande drygade ut till tvåan och låg långt före trean… Hade inget att ge men visste att Kona var säkrat om jag bara kunde hålla mig springandes så det blev målet sista tio km. Sprang i mål på 3:15:20.

2016-09-11-14-06-11

Blev varmt runt halva löpningen och fick kyla ner mig i stationerna… Martin langar Gels, kan man ha en bättre och mer all round supporter på plats? Tror inte det! Har mycket att tacka denna grabben för nu.

I MÅL på 9:37:47 och jäkligt lycklig! En Kona plats som var målet, ett PR på en tuff bana trotts en tuff avslutning på maran. Även en tredjeplats overall vilket jag trodde innan var möjligt men inget jag brydde mig om riktigt, att fixa platsen till Kona var allt jag tänkte på! När jag fick hör att jag blev trea blev jag riktigt glad, jag var på väg in för att hitta något att äta när jag fick reda på att det var podium dags 😀 Otrolig känsla att få spruta Cava på andra, något man ser alla proffs få göra och drömmen att få göra det som proffs finns såklart där. Men den här dagen nöjde jag mig med att få göra det som amatör.

2016-09-11-16-41-02

2016-09-11-16-57-36

20160912_114357

Top 3 overall

20160912_114847

Top 3 AG 25-29

Nu är det vila och lugnt Oktober ut. Ska fortsätta att njuta av känslan av att prestera det man sagt att man ska göra innan det är dags för att börja jobba inför nästa års mål som då blir Kona, Hawaii. Med 11 månaders att förbereda mig på så har jag redan lagt upp en plan som ska ge mig bra förutsättningar. Jag kommer lägga allt krut mot att prestera så bra som möjligt och förhoppningsvis vinna min AG, det finns ett annat mål som lockar men ska nog inte säga för mycket innan jag vet hur nästa säsong kommer gå. Jag har nämligen ingen koll alls på hur jag presterar i värme… Möjligheten finns att jag suger, så vi får se.

Read More

29 Aug Vansbro, Görslitet, Tjörn samanfattning och snart Ironman Waymouth!…

Ja det är tävlingarna som har körts sen jag skrev här senast. England är dock först om 2 veckor och jag börjar bli nervös. Jag har inte skrivit här på ett tag och det är inte i brist av tid eller saker att skriva. Kommer dagligen på saker att skriva om men jag har verkligen inte känt för det. Känner inte för att tvinga mig till att skriva om jag inte känner för det, men nu är det dags för en uppdatering. Eftersom jag inte skrivit något sen  Borås så får jag väl börja med SM i Vansbro..

Det var som sagt SM på halv ironman (1900m,90km,21km) och det var riktigt bra startfält, mitt mål var att bli topp 15 och det skulle bli svårt visste jag men inte omöjligt! Jag och Julia åkte upp på morgonen från Karlstad där vi sovit hos en polare. Jag var hyffsat bra toppad inför tävlingen och i bra form, Borås hade gett ett bra intyg på att formen i alla 3 discipliner fanns där och jag var redigt laddad. Väl framme så var det misärväder såklart, men vid start så lyckades det på något vänster vända till uppehåll och grymt tävlingsväder. Hade en stabil simning där jag drog själv mycket, väl upp så visade det sig att jag hade Tobbe från klubben 10m framför mig och Joel Evertsson på mina fötter. Efter en bra växling så var det dags att cykla och Joel gick om ganska fort, då han utklassat mig på cykeln i Borås så släppte jag iväg honom. Reflekterade inte över att denna banan passade mig bättre än Borås och i efterhand så skulle jag gått med helt klart… Tror vi hade gjort en bra tid med lite hjälp av varandra. Det som hände nu var att jag egentligen väntade på att Jonas Örarbäck som jag visste skulle komma ikapp. Efter cykeln så konstaterade jag att jag knappt behövt lägga något krut för att snitta 40km/h över de 90km och tänkte nu kan jag avsluta detta med en bra löpning. Så fel jag hade, efter 10km så närmade jag mig den berömda väggen och jag fick lite panik. Hade svårt att få i mig energi, vid 15km så var jag igång ganska bra igen men farten var totalt borta. Första 10km gick strax under 40 min och 21km gick på 1:28 om jag inte minns helt fel. Blev omsprungen av 2st sista km och hade inget att svara med, så fort jag tog i lite så började framsida lår krampa. Kramp har jag aldrig haft problem med, men gissar att det kan vart från för dåligt med energi. Man börjar tvivla lite på formen när man känner sig som bäst men det inte svarar, men som tur var det ju ett bra besked på cykeln. Slutade 12a vilket jag var riktigt nöjd med även om jag blev omsprungen på slutet och därmed tappade 10e platsen. Jag gav verkligen allt och när jag blev omsprungen så hade jag inget annat val än peppa dom som sprang om, slagen fair and square…

2016-07-02 11.57.44

2016-07-02 11.58.13

2016-07-02 12.00.28


2016-07-02 14.26.41-2

Sen var det dags för Görslitet som min klubb I2IF arrangerar i Karlstad och det är alltid roligt att tävla där med ett stort stöd från alla klubbkamrater! Denna gången hade jag noll topping och 18h samma vecka i kroppen… Jag förväntade mig inte att jag skulle göra så bra resultat, visst jag har alltid höga förväntningar på mig själv när jag tävlar och vet att jag är mycket bättre än vad som presterades i Vansbro. Efter en kass simning i något av de stökigaste förhållandet jag simmat i så växlade jag som 5a. Väl ut på cykeln kände jag direkt att det var en riktigt bra dag, satte nytt FTP rekord och cyklade bara 60s (typ) sämre än KJ som förvisso inte var i någon vidare form men som vi vet har ju killen en ganska hög lägstanivå. Med näst bästa bikesplit för dagen så var det bara 10km löpning kvar över en 4 varvsbana. Jag växlade ut som 2a efter cykeln men 6 min upp till KJ och 1 minut till godo på Anton Bengtsson som är en vass löpare. Jag kunde känna hur han flåsade mig i nacken och kom närmare varv för varv, när det återstod 2 km var han nog bara 10-15s bara. Huvudet sa till mig att 3e plats var okej, du har gjort ett bra lopp ju vad mer kan du begära med 18h träning i kroppen och inte en vilodag på flera veckor. Dom där tankarna gick runt, jag ville undvika att ta i. Motade bort dom bäst jag kunde och tänkte “nu jävlar är det dags att pressa sig till max”. Avslutade sista 2km i 3:40 fart och lyckades hålla undan med 6 sekunder (tog lite tid innan mål att fira). Klättrade därmed en plats upp på pallen från förra året då jag blev 3a med en bedrövlig form. Ett formbesked som jag väntat på, lyckades avsluta sista 10km på 39:06 på en ganska kuperad bana.

2016-08-06 14.24.59-2

2016-08-06 15.26.32-1

2016-08-06 15.56.55-1-1

I Lördags var det dags för Tjörn Triathlon som alltid är en bra tävling och säsongsavslutning för dom som inte väljer att tävla utanför Sverige efter. Veckorna innan har vart hårt belastade i träningsform med 20h+ och antar att det slitit lite mkt. För Lördagen innan Tjörn så drog jag på mig en känning under ett 34km löppass. Så jävla typiskt att skiten ska komma nu, när jag är så nära mitt mål. Bollade idéer med Björn och vi båda kom fram till att jag ska köra men va försiktig på löpningen.

Starten gick och jag kom iväg riktigt bra, hittade fötter direkt på Kallin från Trollhättan. Var jag med honom upp så visste jag att jag hade gjort min livs simning, sen hände det något… Något riktigt sjukt faktiskt, ni som va där såg det säkert. I efterhand så hörde jag visslor från kajakerna efter vi tagit höger efter första boj (som man ser klart och tydligt på kartan att man ska göra!) men tänkte att det var någon som genat och det inte gällde mig eller någon annan som inte gjort det. Efter ett tag så stannar gruppen upp. Ingen fattar va som hänt riktigt tror jag, min första tanke var att någon dött och att de nu bröt tävlingen… Fredrik Bäckson (som senare vann tävlingen) utbrister “VA I HELVETE HÄNDER”, en i kajaken säger småtycket “Ni är fel, har ni inte koll på banan haha”. Jag är den ändå i klungan som börjar skratta, tragikomiskt helt klart. När jag reflekterade på va gubben i kajaken var så kan det likaväl vart att han sa till killen i kajaken som visat oss fel väg som till oss som tävlade. Men skrattet var så jävla onödigt. Packet vänder 180 grader om för att simma rätt, uppskattningsvis har vi simmat 200-300m extra totalt. Därav alla dåliga simtider, som tur är så var alla proffs som hade med toppen att göra med i klungan! Nu simmar vi rakt igenom de med gul simmössa och det är slakt, jag tar det riktigt lugnt för att försöka va lite snäll och tappar alla fötter jag kunde drömt om att följa, jag bröstsimmar faktiskt ett par meter för att inte sänka folk. Efter några minuter så reagerar jag på att jag låg med gruppen med Bäckson, alltså måste jag legat bra till efter 3-400m. Upp efter 32 minuter så jag tappade en jäkla massa på de sista 15-1600m eller hur mkt det kan vart kvar.

Efter en kass växling så valde jag att gå ikapp Marcus Hultgren som jag skymtade en bit fram, efter att gått hårt för att komma ikapp låg jag och återhämtade lite igen innan jag gick upp och drog. Det kändes jävligt bra rent av, tog en ganska lång förning innan jag lät han gå upp igen. Efter det växeldrog vi ganska jämnt tyckte jag, det hjälpte inte så mycket i de vindförhållande vi hade mycket av banan cyklades i sidvind. Men just en sträcka hade man rak motvind på och Marcus tog förningen på första varvet och jag tog den på sista. Här gick jag på 350 watt lite för länge och jag fick släppa upp Marcus då jag gått på rött. In till växling på 2:12 och vi tackade varandra och tror båda tyckte vi delat ganska jämnt på bördan. Satte min nutrition perfekt och även fast jag inte fått någon toppning till denna tävlingen heller så kände jag direkt att jag hade drömben, förutom skadan då… Gick 20m ut ur växlingen och kände lite, bestämde mig för att testa. La mig i 3:50 fart och det var lätt, sådär lätt jag hade förväntat mig att det skulle va i Vansbro där jag snittat 30 watt lägre nästan. Efter 3.5km var jag ikapp Marcus igen och hade hittat en sjukligt bra driv som kändes lätt. Sa till han att jag skulle bryta vid växling och vi växlade några ord, inte för att han troligtvis hade gått med mig men ville inte va en douchebag. Sprang första 5km på 18:49 vilket för den ansträngningen var otroligt bra. Det känns alltid kasst att bryta när man har den där känslan av att det perfekta racet kanske är just detta. Men det var inte värt att riskera något, jag hade redan fått en bra genomkörare men egentligen hade jag velat ha 5km till i samma tempo för att kunna säga en mer exakt sluttid. Men jag växlade in på 10e plats efter cykeln och då hade jag inte ändrat planen på cykeln utan det var planen jag hade haft om jag tänkt ta mig i mål.

Den 11 September är det ju då dags för min sista utmaning och det är Ironman Waymouth som förra året var en Challange tävling. En cykelbana som egentligen inte passar mig, det är något av en chansning för en Kona slot. Tanken är att får 13 månader inför Kona och då få en bättre tävling. Hade jag kvalat i Kalmar hade upplägget vart mer att njuta av Kona och det vill jag inte, jag vill prestera. Mitt upplägg är klart var som sker om jag får en plats redan om 2 veckor… Något jag får dela av mig med om det skulle ske. Detta inlägget är redan way to long för att någon ska ha orkat läsa ända hit haha. Så får nog skriva om Waymouth en annan dag. Men nu vet ni att jag ska köra, jag går självfallet för vinst och en Sub-9 med risk för att skjuta mig i foten.

Tack till alla som hejat, stöttat och inspirerat mig det senaste. Många har gjort otroliga prestationer i Kalmar och på andra tävlingar, er som jag inte sagt grattis åt säger jag det här. Grattis!

Bye.

 

Read More

19 Jun Race Report Borås Triathlon och en 3e plats!

Då var triathlonsäsongen igång igen vilket känns riktigt bra, har ju kört en tävling innan i år och det var duathlon SM. Den här gången bytte jag med glädje bort första löpningen mot simning.  Träningen har gått bra sedan jag återhämtade mig från min sjukdom och jag har haft två bra veckor med 16.5 respektive 17.5 timmars träning nu innan denna veckan. Ska tilläggas att jag vart rejält sliten det senaste efter långa och hårda löppass så en tävlingsvecka passade bra!

Var rätt nervös inför tävlingen faktiskt och det brukar jag inte vara, eller jag blir ganska tyst och går in i min bubbla… Det brukar jag va bra på! Tävlingen var väl relativt viktig då jag skulle få ett kvitto på om vinterns och vårens träning fungerat. Sen var det skönt att få köra en tävling innan Vansbro och se vad som funkar och inte funkar, nu vet jag ju sen innan att jag inte är bästa på kuperade banor som den i Borås utan gillar mer platta banor med rolling hills.

Upp 05:00 för avfärd till Borås från Trollhättan, väderrapporten visade spöregn och det stämde i alla fall på vägen dit! Har inget emot att tävla i dåligt väder men var lite orolig för cykelbanan då kårkbromsar biter dåligt på blöt kolfiber, det i kombination med 65-70km/h kan sluta illa. Vi var framme runt 07:00 och hade då två timmar på oss till start vilket gav god tid och ingen stress. Checkade in cykeln och sen tog vi det lugnt, med vi syftar jag på mig och min flickvän som följde med och supportade! Det betyder mycket för mig faktiskt, my biggest fan så att säga 😉

 

sad

Som ni ser själva så var det bra förutsättningar för en snabb simning

 

20160618_074436

Cykeln incheckad och klar!

08:50 gick jag i vattnet och simmade 150m kanske, inte så noga utan ville bara få in lite vatten i dräkten och bli lite nerkyld. Det var även dags att sätta min nya Huub Archimedes på prov, lite skillnad mot min gamla Orca S4. Jag visste att jag skulle kunna simma helt ok, snabbare än 30 min som jag gjorde på Tjörn men mer än så visste jag inte. Starten gick och jag gav allt direkt, Björn som var på plats sa att jag gjorde en offensiv öppning och skrattade. Det gjorde jag ju eftersom jag låg i ledning ett tag. Efter några 100m så låg jag jämsides med en kille och förstod att det var Jidetoft från Trollhätteklubben, det visste jag var bra eftersom han är en vassare simmare än mig. Väl uppe vid första boj gick jag upp och drog, inte så smart men jag ville se vart min kapacitet låg. Hade hellre lagt mig på Jidetofts fötter och fått en behagligare resa på samma tid men nu ville jag dra, kommer ha en annan inställning på Vansbro. Uppe vid varvning förstod jag att jag låg 3a och att det var en som hade fått ett ganska stort försprång, jag släppte iväg han som låg 2a efter 300-400m då jag tyckte han simmade lite för fort något som jag nu ångrar. En Australien Exit och sen ett till varv. Kom upp ur vattnet som 3a och förstod att simningen var lite kort då jag simmade på 23:50 utan växling, Jonas sa efter loppet att simningen var 150-200m kort. Detta ger mig ca 1:24/100m vilket jag är ruskigt nöjd med, jag la lite mer kraft på första andra varvet men hade fortfarande en växel till. Tror jag kan simma samma tempo med ett par bra fötter i Vansbro. Känslan att simma i täten var en upplevelse som säkert kommer ta ett tag att få uppleva igen… Men när jag körde Kalmar och simmade på 1:07 så var det ju kamp om livet hela tiden, jag och Jidetoft hade lite kontakt upp till första boj men sen var det fritt vatten för mig vilket gjorde simningen lite lättare och trevligare.

13442565_998738943515014_8908471596817292372_o

20160618_092608

Lite problem med dragkedjan men det löste sig, 24:50 med växling blev tiden tror jag bestämt

Gjorde en bra växling såg jag i efterhand men just då tyckte jag det gick i slowmotion, men kom ut tillsammans med killen som var 2a upp ur vattnet och Jidetoft som tyvärr tappade en flaska på bron och tappade någon sekund. Man fick springa 200 meter ungefär för att sen hoppa på cykeln och där fick jag ledning. Banan började med en rejäl stigning på 150hm som jag körde på bra uppför och försökte ligga runt 300 watt. Just här och då var jag helt ovis om min placering då jag trodde jag låg 3a. Tjejen som ledde upp ur vattnet växlade på 3:50 och vi passerade henne alltså. Jag anade att jag kanske låg först eftersom jag hade en motorcykel framför mig som ledde vägen vilket var en cool känsla. Först när Joel passerade mig efter 10-15km så fick jag kontakt med motorcykeln och han informerade om att jag nu låg 3a. Inför loppet hade jag pratat med Björn om cykeln som jag var lite orolig över och vi sa 240-260 watt men att jag mest skulle gå på känsla. Jag ville inte gå över FTP någon längre tid uppför så 300 watt var max. När jag blev passerad så blev det en del utför och jag trampade ut min 53-11 utväxling i 65km/h och 100 rpm och Joel försvann. Undrade var det var för kille och insåg att min ända chans var att han skulle gå för hårt på cykeln vilket han inte gjorde. Strax innan vändning stod Björn och gav mig splits när jag hörde en röst “backigare än såhär blir det inte” 😀 Det var Erik Wickström som hade cyklat riktigt bra och gick om mig. Jag insåg att både 1a och 2a plats nu var borta om inget hände. Efter vändning låg jag tätt bakom Erik och tänkte att jag skulle följa han uppför men det var orimligt, min Edge visade 350-400 watt och Erik bara försvann. Min chans var nu att ta på honom utför och på platten vilket jag gjorde, med 18km kvar låg jag 20s bakom och då väntade de sista backarna. In i mål tror jag att jag var 1:20 efter vilket intygar att Erik var stark uppför. Jag hade 3e bästa cykeltid på 2:35 vilket jag ändå är nöjd med får jag säga. Men det var en tuff bana, inte riktigt vad man är vad med.

20160618_092735

Ut från T1

20160618_120313

Okej växling till löpning, pillade lite med strumpor som sen gav mig skav ändå… men det hade nog blivit värre utan!

20160618_120237

Ut som 3a på löpningen och så skulle det förbli, 4an tog ca 20 sekunder på mig och grabbarna framför var snabbare. Gick ut i 3:50-3:55 fart men efter 2km så hade min mage inte lugnat sig och insåg att kramp skulle komma innan målet och jag slog av på farten. 4:00 fart kändes bättre och försökte ligga stabilt på det. Löpningen bestod av 3 varv á 7 km och min tanke var att springa första varvet och sen se hur det kändes. Under cykeln var mitt mål 350kcal/h men det lyckades jag inte riktigt med så jag funderade lite på om jag gjort bort mig efter första varvet då jag inte hade tagit in någon nutrition. Jag tog en Cliff Shot på cykeln men aldrig provat den innan så efter att smakat på den så la jag ner den igen. Var inte så sugen på att testa nya saker såhär på tävling, deras bars är jag dock väl bekant med då de kostar 8kr styck i USA 😀 brukar ladda på mig ett par kartonger när jag är över. Så det jag fick i mig under hela löpningen var typ 4 muggar Cola vilket nog räckte precis för mig, hade jag känt av brist på energi så hade jag såklart chansat… Inför löpningen antog jag att jag hade 2-3 minuter till killen bakom mig vilket var ganska exakt och jag tyckte jag sprang bra och när ingen sa att någon tog på mig så förstod jag inför sista varvet att jag borde sluta på pallen. Väl i mål var jag trött, den tuffa cykelbanan hade satt spår i löparbenen vill jag lova och jag var glad att allt var över! Kom in på 1:23 där banan var 500m kort så ganska exakt 1:25 på halvmaran som jag siktat på. Det är ett ordentligt PR vad gäller 21.1km då jag skämde ut mig rejält med en usel form och sprang 1:30 på en vad jag misstänker är en kort bana även där och det med mer än 500m. Hade jag kunnat springa snabbare? Ja om jag fått lite sparring så hade jag nog det, men inte mycket tror jag och framför allt inte innan 17-18km. Med någon flåsande i nacken eller framför kan man nästan alltid öka något. Sen så brukar jag tappa ca 60 sekunder då jag alltid går i kontrollerna när jag dricker, kanske ska öva på att inte göra det. På Ironman tror jag inte det spelar någon roll så länge man har bra tempo men på halv distansen kanske man inte behöver den avlastningen för vaderna som gången ger.

Såhär dagarna efter är jag nöjd med min insats, ett rejält formbesked på simningen och löpningen samt en jämn och stark cykel. Hade kunnat gå på lite hårdare sista halvan och uppför trodde Björn men som sagt så är det lätt att sitta här nu och reflektera över sånt. Där och då tror jag att jag handlade rätt, det måste jag tro på även nu för något annat är det försent för! Genrepet inför Vansbro är alltså gjort och jag har fått ett bra värde på hur jag ligger till. Tror jag kan cykla lite hårdare på en platt bana och även springa lite hårdare där. Sen får vi se vad det duger till men på ett SM är jag ganska långt ifrån att platsa på. Det är på något sätt mindre stressigt för mig, att ställa upp i en tävling där jag vet att placering inte spelar någon roll, jag KOMMER inte vinna det finns liksom inte en chans. Borås däremot visste jag att jag skulle kanske kunna vinna, nu gjorde jag inte det och bar inte speciellt nära med fyra minuter upp till Erik och åtta till Joel. Men en liten chans fanns…

Två veckor kvar till Vansbro och det är bara att ladda om, hoppas få en rejäl boost utav denna urladdningen och ska bara ta det lugnt denna veckan och sen toppa om igen. Efter det blir det Tjörn och kanske en till stor tävling 😀 Planen är upplagd… Ett knapptryck bort.

20160618_132803

Ser helt förstörd ut, men det kliar bara ;)

13450120_998552600200315_5751171162752856613_n

Joel Evertson – 4:16:51 Erik Wickström – 4:20:47 Martin Fredriksson – 4:25:11

13497653_998752003513708_762481517352913682_o 20160618_132634(0)

Read More

12 May Duathlon SM Race Report

Tjenare! Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. De senaste 6 veckorna har vart något annorlunda än vad dom brukar vara, jag har nu läst en 15HP kurs som heter “Lärande i Arbetslivet” och det är kort och gott en praktik kurs. Jag har gjort 6 av 8 veckor på Skanska Sverige AB Väg och Anläggning, även fast jag läser till Byggingenjör Husinriktning. Att jobba 45h veckor och ändå få in 15 timmars träning varje vecka är något av en pers. Att plugga ger en ganska mycket fritid om man inte festar hela tiden, ett heltidsarbete gör inte det! Så hatten av till alla er som jobbar heltid och tränar stora veckor. Jag klarar det, men det kräver disciplin där ett missat pass blir svårt att få gjort senare i veckan.

Varför det inte blivit något bloggande på ganska många veckor beror helt enkelt på att jag inte har något att skriva om. Visst, jag kan skriva om vad jag tränar i veckan men det är inte så kul att läsa enligt mig. Det är ju bara upprepning vecka efter vecka egentligen… Men nu de senaste två veckorna har det faktiskt blivit lite roliga saker, allt började egentligen med Duathlon SM i Upplands-Väsby

Min klubb I2IF har en ungdomssektion som satsar lite extra på oss som är U25, så jag och 6 andra fick frågan om vi ville åka och köra Duathlon SM. JAg var osäker då jag vet att min kapacitet på löpningen inte räcker till för att göra någon bra tid. Men efter lite konversationer med Björn så kom jag fram till att det skadar aldrig, jag hade inget direkt mål med tävlingen mer än att ha kul och köra skiten ur mig. Så tack till I2IF och även Avis Karlstad som sponsrade oss!

Som sagt så var vi sex ungdomar som åkte med två ledare, en av dom var Lena Holmgren som vann SM i Motala 2014 på långdistansen. Riktigt kul att hon tar en del av sin fritid för att åka med oss yngre, för övrigt gjorde hon en vidrigt bra löpning med tanke på att hon opererade sitt knä för inte så länge sen! Va gäller min uppladdning så var jag sjuk och missade en vecka träning vilket drog ner mitt flow lite. Hade en sjukt bra period där jag kände att jag näst intill var redo att tävla på 140.6 distansen, inte för att gå Sub 9 men 9:30 hade inte vart något problem. Men nu var jag på god väg att komma tillbaka till formen jag hade innan, dock så kommer den där känslan ta ett tag innan den kommer tillbaka. Vi åkte upp samma dag vilket enligt mig och Lena kanske inte var optimalt men eftersom det inte var någon viktig tävling så spelade det inte så stor roll för mig. Vi kom upp tre timmar innan start så det var ingen stress vilket var riktigt skönt, första tävlingen på året och lite smått nervös.

Den första löpningen var väl det jag fruktade mest, att ligga nära max för att sen komma in till växling och känna att man inte kan lösa den kommande 40km cyklingen och ännu mindre sista 5km. Starten gick och det var lite tight de första 500m på en smal stig, det fick fort redan från början och mitt mål var att springa stabilt rakt igenom på 3:50 fart. Mitt gamla 10km PR låg på 39:49 som jag gjorde typ 2012, som ni förstår är jag ingen van 10km löpare och ännu mindre duathlet då detta var min första tävling! Det var ju en ganska kuperad bana med 2x5km, ca 70hm hade avverkats när vi var klara. Jag sprang näst intill identiska varv och kom in på 38:30 tror jag det var. Vid varvning kom jag ikapp en kille från klubben som sen pacade mig de sista 5, jag var riktigt trött och hade just den där känslan av att 40km TT kommer bli svårt.

T1 satt helt ok, jag stressade inte jättemycket och eftersom jag har en jävla tofs blir det lite jobbigt med min Giro Selector ibland haha!

Gick om två i klubben genom T1 och kom iväg bra på cykeln, jag var i ingemansland hela cykeln och hade egentligen två som passerade mig och en som jag passerade om jag mins rätt. Även de två varven på cykeln gick på jämn watt och jag snittade 274 och kom in på 62 minuter, vilket jag var riktigt nöjd med. Är det någon som är sugen så lägger jag faktiskt ut min TP länk, det är inte topp hemlig info direkt… http://tpks.ws/pBxOU Det blåste en del upplevde jag det som men det är tur att det blåser för alla. På första varvet blev jag omkörd av ca 6st sporthojar som skott, dom gjorde väl 250 km/h och det blev lite trauma där ett tag tills jag kunde lugna ner mig, motorcyklar är ju lite speciella för man hör dom oftast inte innan de är precis bredvid en och då låter dom oftast jäkligt mycket. Kom in till T2 med en behaglig känsla, jag gjorde en bra cykelsträcka och lyckades hålla en jämn watt/puls. Jag hade faktiskt 0.00% Decoupeling enligt TP vilket måste va nytt rekord för mig. Känslan som inträffade innan T1 var nu ännu mer påtaglig, för jag hade cyklat ganska hårt…

Så sista 5km och som tur bara ett varv. Jag har aldrig vart såhär stum i benen vid en tävling, det kan ju ha att göra med att jag oftast inte springer 10km i vad som för mig är sinnes tempo utan oftast simmar innan som är ganska mycket skonsammare på benen. Ni som körde kanske också märkte att på gärdet vid start/mål var det lite håligheter som om sorkar hade grävt hål, jag var riktigt nära på att slå ihjäl mig här ut på sista löpet. Jag kände fort att jag kommer behöva gå, kanske till och med spy. Men tänkte att jag måste ta mig över första backen innan jag får gå, spyan kom strax innan vändning i skogen, mest sportdryck och gel då jag hade blandat lite starkt… Sen så var det bara till att använda huvudet och helt plötsligt insåg man att man skulle vara kapabel till att springa hela sträckan, 4:02 tempo sista 5km och en vidrig känsla var jag nöjd med. Väl i mål så var jag totalt urblåst, det var just den känslan jag ville ha! Jag var nöjd med den mentala biten sista 5km och egentligen hela tävlingen. Jag är inget bra på Duathlon och det är ju därför jag håller på med Triathlon, så enkelt är det…

Det blev en 20 plats i ett riktigt bra startfält utanför eliten, enligt mig saknades det väl ett gäng triathleter som skulle kunnat sätta lite färg på täten. Jag fick se mig slagen av många som gjorde riktigt stabila insatser, som sagt så behöver man springa lite bättre på korta distanser för att hävda sig här vilket är svårt när man är uthållig och långsam. Men jag tar med mig den mentala biten, mina jämna insatser i alla tre moment då jag inte klappade ihop och att Duathlon är grisigt som fan, en eloge till dom som håller på med det här. För det var fan det värsta jag gjort i mitt liv…

Åter tack till Avis Karlstad och I2IF!

Read More
2016-01-07 14.30.42

29 Feb Test vecka och våren är på ingång!

Jag tror det är många som delar min åsikt om att vintern är misär och jobbig period för träning. Don´t get me wrong, jag uppskattar när det är snö och ett par minus! Det är ju riktigt fint löparväder, jag kör alla mina löppass ute och har alltid gjort. Först vid -20 där någonstans börjar jag tycka det är lite för kallt, annars är bandet inomhus något jag sällan använder, inte för att jag anser det dåligt utan mer för att jag spyr av opepp! Men nu börjar vi se vårtecken tycker jag och snart kan man nog rulla ut cykeln för att börja nöta mil!

Kollade igenom 2014 och 2015 års träning vid den här tiden. Jag har aldrig tränat såhär mycket vid den här tiden, har redan över 100h i loggen vilket kan jämföras med 2014 (44h) och 2015 (60h). Det som jag älskar med att ha coach är att jag följer schemat slaviskt, jag har sagt till Björn vad jag vill och jag litar på att Björn ska hjälpa mig nå det målet. Jag har hittills inte missat ett ända pass jag fått. Min känsla just nu är att jag skulle kunna tävla, vet inte hur det kommer sig då jag inte haft någon vilodag sedan min sjukdom i mellandagarna. Så att jag springer, simmar och cyklar bättre än någonsin måste vara ett bra tecken.

Jag började året med att komma tillbaka från en något märklig sjukdom. Jag har inte haft något uppehåll över vintern/höst som många brukar köra, jag minskade dock på mängden och försökte ligga på 8 timmar i veckan mellan Tjörn och Nyår. Hade någon vecka där jag inte kunde träna så mycket och vet inte om kroppen släppte ner garden lite, för enligt mig blev jag sjuk av ingenting… Jag tränade lite lugnt under sjukdomen men det tog säkert 3 veckor innan pulsen var återställd. Tyvärr innebar detta att min resa till Austin inte blev så träningsintensiv som jag ville, men det innebar mer tid åt familjen där. Som sagt så åkte jag till Austin, Texas på nyårsafton. Jag tycker julen suger och nyår är väl inte heller något speciellt… Så att sitta på ett plan under 12-slaget gjorde mig inte så mycket faktiskt. Att sedan komma fram till Austin där det var 9 grader var däremot skönt för själen. Började smyga igång träningen direkt men kroppen var lite jetlaggad och sjuk fortfarande. Jag har ALLTID samma problem på flygplan, blir förkyld av luften. Denna gången var jag redan förkyld innan och fasade för hur jag skulle må när jag landade. Satt med hoodie och halsduk på mig hela vägen, slängde även på mig jackan lite då och då. Vad gör man inte för sig själv?

2016-01-09 11.46.02

Njuter i solen efter ett löppass runt Colorado River

2016-01-07 14.30.42

Cykelpass ut till Austin 70.3 banan, där låg ett av Budweisers bryggerier.

2016-01-07 14.56.07

Det var dock väldigt många behagliga dagar som ni ser på bilderna. 20-23 grader och strålande sol var inte ovanligt, vilket underlättar för cyklingen och även löpningen när man kan springa i shorts och linne!

2016-01-11 12.25.45

Hopdoddy ska vara ett av de bästa hamburgarhaken i staden.

2016-01-13 11.20.18

Franklins BBQ, Austin och Texas bästa!

2016-01-05 11.50.40

Tacodeli, ligger lite utanför centrum Austin men ca 20 min hicke så var man där!

2016-01-11 20.19.24

400kr för ett par nya Mirage 5 och 200kr för 2XU strumporna, helt okej pris.

2016-01-08 12.48.28

Wholefoods som faktiskt är ifrån Austin från början. En hippie som startade det företaget 1978, dock brann hans affär ner… Men invånarna var så nöjda med den så dom hjälpte han att bygga upp den igen. Nu är Wholefoods rikstäckande och finns i flera länder.

Som ni ser så han jag även äta mig igenom Austin denna gången igen. Har vart på några av dessa ställen på mina tidigare besök, men Franklins BBQ var nytt. Jag köade från 8-11 på morgonen som 20e man i kön. Kul att träffa folk och tjöta lite! Synd att jag skulle träna samma dag, annars hade det nog blivit några öl i kön också.

Men åter till träningen… Jag har haft testvecka förra veckan och det har givit mig bra resultat! Känslan är att jag är nedtränad och trött, men jag presterar bättre än någonsin. Mitt 20 min watt-test gav 302 watt och mitt simtest på 400m gav 5:42. Resultat som är bättre än under tävlingsperioden i somras! I Oktober simade jag 400m på 5:49, 7 sekunders förbättring får man vara nöjd med, eller? Jag tappade lite fokus på andra hundringen och där med 2-3 sekunder, eftersom jag inte var speciellt trött efter 400 så är jag ganska säker på att jag kan simma fortare om jag blir lite bättre på att paceing. 321 watt låg jag på utomhus i somras, men jag vet att jag har ca 8-10% lägre på trainer än utomhus. Så jag ligger bra till inför utomhussäsongens start. Inget 5km löptest än men det kommer säkert i April som vanligt. Inget jag ser fram emot, men lovar en tid under 18 denna gången! Springer riktigt bra just nu, har sänkt min puls med ca 10 slag på alla pass och springer snabbare på vanlig belastning. Nyss inkommer från 11km pass i 4:37 tempo med 145 i medelpuls vilket jag aldrig har haft! Mätte även rekordlåg vilopuls på 39 idag!! Det var riktigt coolt, fick mäta 3 gånger innan jag trodde det. Har aldrig vart under 41 innan och det var ett tag sen.

Jag har även cyklat tempocykel inomhus hela vintern, att cykla cross/mtb/fatbike ute i all ära men jag tror inte riktigt på att byta bort pass från tempocykeln… Sen kanske man inte behöver göra som jag och cykla 100% tempocykel. Men jag hoppas även det ska ge mig ett övertag till sommaren!

Kommer tävla mycket denna säsongen(enligt mig), ingen Ironman utan bara olympiskt och 70.3 distanser. Jag har dock en liten plan inför 2017 som kommer bli spännande tror jag. Kanske återkommer med den, behöver bara bolla den med lite mentorer och coach! Borås-Vansbro-Karlstad/Jönköping-Tjörn, så ser säsongen ut men jag har inte bestämt mig om jag ska köra Jönköping eller Karlstad 70.3 än, men vill gärna köra Jönköping och sen kommer jag slänga in någon Olympisk.

Nu blev det ett ganska långt inlägg… Hoppas någon tyckte det var intressant läsning. Har ju inte något jättespännande att komma med, som alla andra som är här i Sverige just nu känns det som. De flesta bloggar är väl ganska oinspirerande just nu, sorry. Så jag får passa på att tacka alla ni som är på spännande resor och levererar läsning till oss på hemmaplan!

Untill next time, ha det bra!

Read More

19 Dec Planer för 2016!

2015 börjar lida mot sitt slut, jag bröt 365 timmars gränsen för någon vecka sen men just nu är jag sjuk. Haft lite problem med min fot då jag lite väl optimistiskt ville springa 10km på 35:00. Så just nu är det en del tid i gymmet och poolen, men borde simma mycket mer känner jag. Snart är det jullov och då kommer det hända lite grejer!

Jag får väl kanske summera 2015 på något sätt… Vet inte om det är rolig läsning med det verkar ju va det vi alla triathleter sysslar med vid den här tiden. När jag tänker tillbaka på det så var VM i Motala min första tävling, kommer väl ihåg att jag bara simmat ute 1 gång innan vilket jag kände av. Min löpform var däremot något helt annat, jag hade kunnat springa 30km i 4:30 tempo på låg puls utan problem under dom stora träningsveckorna. En andraplats tar jag med mig därifrån.

Sen blev det en resa till Austin, Texas. Där var det jävligt varmt för att va ärlig, jag var opepp på att träna och jag tappade riktigt mycket form. Kom tillbaka efter 3 veckor där sista 5 dagarna spenderades i Seattle där vi vandrade, orkade inte träna där heller. Hemma i Sverige i urdålig form och bestämde mig för att köra en Olympisk i Karlstad, Görslitet. Jag fick någon vecka att höja intensiteten där jag la mest fokus på cykel/sim. Efter att legat två större delen av loppet så bommade jag igenom totalt sista halvan av löpningen…Träningen efter var däremot de bästa på hela året!

Jag ville inte avsluta året med en riktigt dålig olympisk distans, jag anmälde mig till Tjörn. Ett tufft startfält vilket alltid är sjukt kul! En totalt urdålig simning och en vurpa på cykeln så fick jag nog va nöjd med min 16e plats eller vad det blev. 2:18 på cykeln där jag stod vid vägrenen i 6 minuter för att första vad som hände är helt okej. Just det, tappade klockan i vattnet ja… Men fick väl besked på att jag känner min kropp ganska bra då jag höll ihop loppet bra!

Blev väl aldrig någon off-season, tränat på det jag känt att jag haft lust med och det är väl lite vila i sig för sinnet. Får se om detta kommer straffa sig inför nästa år.

Vad är planen inför 2016 då? Jo om vi tar tävlingar så tänkte jag börja med Jonas tävling i Borås, sen blir det SM i Vansbro eventuellt efter det Jönköping 70.3 och så avslutar jag med Tjörn i år igen! Så med andra ord är det HIM distans som gäller för mig, tror det kan va bra för mig att få lite mer fart inför IM satsningen och Björn Andersson höll med. Just det, jag ska köra med Björn igen, Det är en bra moral boost i träningen för mig att ha coach, får jag ett schema så gör jag det inte för att jag inte gör min egna träning men ni som har coach upplever säkert samma sak. Att sen bo i samma stad över sommaren med sin coach är ännu bättre för mig, speciellt när man har en coach med Björns mentalitet. Björn är en tillbakadragen man, det passar mig. När man pratar med honom så är det raka puckar, han är ärlig och även givmild.

2016 kommer jag även inleda med 2 veckor i USA igen, där tänker jag få in mycket cykel så just nu knarkar jag väderrapporterna… Texas vid den tiden är väldigt pendlande, allt från 0-26 grader men medel är väl 15 vilket är helt okej cykelväder.  Ska se om jag kan få in lite mer intressanta blogginlägg när jag börjar träna lite igen.

Jag spänner bågen inför nästa säsong och har bestämt mig för att mina nästkommande år kommer handla mestadels om triathlon, jag har 1.5 år kvar i plugget och efter det så har jag två val. Triathlon eller jobb… Jag har en hel del jobb kvar, lets get to it!

Read More

12 Oct Tips i pryl skogen?

Ja det här med prylar är ju något de flesta triathleter gillar! Jag är verkligen inget undantag, jag läser mycket på nätet och mycket litteratur. Man blir bombarderad av ny teknologi som har lovord om att höja din klass, oavsett om det är prestationen under just träning eller återhämtning efter! Ofta kan man läsa förskönade reviews om en produkt, oftast som någon ifrån företaget som skrivit men kanske ändå vanligare är ju att en sponsrad athlet skriver något bra.

Hur bör man tänka då när man ser en reklam och tänker vilken wow-produkt det där är? Jag tror många har tänkt att den där grejen måste jag VERKLIGEN ha och sen tänkt igenom beslutet, då kommer man ibland fram till att det är waste of money! Första gången jag gick på en reklam (dock köpte jag aldrig något) var en produkt som såldes på TV-shop, Saunabelt eller något i den stilen. Jag såg reklamen och tänkte shit vilken kropp man får efter den, jag var 15…  Nu när man vet lite mer inser man ju att en bastu gör samma sak, man svettas. Man kan tappa en hel del vikt då kroppen består av 60% (+-15%) vatten. Fighters använder sig ju utav den här metoden, men enbart för att invägning då dom behöver va under en viss vikt är någon dag innan. Man svettas ju nästan enbart vatten vilket måste fyllas på för att kroppen ska fungera. Nu svävade jag iväg kände jag men min poäng är att man bör va kritisk vid köp av produkter!

Jag tänkte ge lite konkreta exempel på vad som fungerar och vad som inte fungerar. Dock kan jag ju inte säga att det inte fungerar såklart, det som ofta bekräftar att en produkt funkar är i stort sett.

1: Forskning, så som studier och oberoende reviews.

2: En produkt som majoriteten av proffsen använder.

Nr 1:
Det första som en triathlet bör skaffa sig är en pulsmätare och GPS klocka! Det här är ju ett verktyg som alla proffs har, dock kan man se att en del tävlar utan det men jag skulle vilja påstå att alla tränar med detta. Inte för att det här var någon nyhet för någon av er direkt… Mycket litteratur går ut på att man använder sig av puls vid just träning.

Nr 2:
Power meter är något som slagigt igenom, ett hjälpmedel som förut bara proffsen och de som ville lägga riktigt mkt pengar på sporten hade. Nu sjunker priserna allt mer och SRM är inte längre de enda företaget som gör en power meter med 1-2% felmarginal! De flesta proffs har en effektmätare triathleter samt cyklister. Finns ju några som tex Sebastian Kienle som tävlar utan också, men det börjar bli ovanligt. Det går bra att träna på puls men att träna på watt är en helt annan grej, revolutionerande kan man säga. Att lägga ihop watt och puls ger en ännu bättre bild! Jag rekommenderar för er som har en power meter, men bara har den på cykeln och kollar medel-watten efter passen att läsa Hunter Allen och Andrew Coggans bok “Training and Racing with a power meter”. Att ha en power meter och kolla medel-watten efter ett pass är helt värdelöst nästan. Jag föreslår att man läser den här boken eller finkammar internet för att veta vad man ska kolla efter, det är en hel vetenskap vill jag lova!

Nr 3:
Coach… Många av världseliten har detta, många av dom som coachar idag är gamla proffs och har en enorm erfarenhet av träning samt tävling. Dom kommer dock ofta från en själv coachad bakgrund. Att ha en coach kan ta bort mycket stress och mental kraft som går åt att tänka ut pass osv. Man får ett schema, man vet vad man ska göra, man vet vad målet med passet är. Någon som kan övervaka dig utifrån är något som kan optimera din träning. Att se när man går över gränsen innan det är försent att bara “vila” för att återhämta sig kan vara guld värt för dom som inte har kapacitet att känna detta på egen hand.

Nu tänkte jag att jag skulle ta ett exempel som jag har tänkt på länge och även vart nära på att köpa, innan jag tänkte igenom beslutet och sen egentligen använde mina 2 punkter.

Nr 4:
Trainingmask är en produkt som jag såg när jag var i USA och blev lite intresserad av. Sett att det finns masker för att skydda mot kyla men i Texas 40 gradiga värme antog jag att detta var något annat. Vad den ska göra är att simulera höghöjdsträning vart som helst i världen. Grejen med höghöjdsträning är att träna på syrefattigare luft och på så sätt tvinga kroppen att bli bättre på att transportera syre i blodet. Höghöjdsträning håller ju många proffs på med! Det verkar ju som en skit bra sak, men att resa till hög höjd kostar ju pengar. Så trainingmask är ju hur bra som helst, eller? Ser ni något triathlonproffs med den? Ja det gör vi faktiskt, Leanda Cave kör med den faktiskt. Gör hon bättre resultat än innan, nej. Att en person kör med produkten kanske inte gör den till  fungerande. Många crossfitare kör ju med den men dom kan vi inte lita på såklart. Jag kan heller inte hitta något som skulle bekräfta att denna typ av mask fungerar. Så efter lite tankar så insåg jag att den här produkten troligtvis är skit.

Så nu vet ni hur jag tänker när det gäller prylar, jag studerar så att lägga pengar på saker som inte fungerar är något man vill undvika. Klart har ni 40 000kr ut i månaden så kan man ju köpa å sen tänka… Inget jag tänker börja med, jag fortsätter vara extrem kritisk!

Read More
DSCN8612

02 Sep Race Report Tjörn. Loppet där inget stämde

Nu ett par dagar efter loppet börjar jag känna mig okej i kroppen igen. Tjörn blev min debut på 70.3 distansen, en riktigt rolig distans som inte kräver lika mycket återhämtning som en Ironman. Tanken att köra har funnits länge, egentligen sen den där gången 2013 då en viss Björn Andersson (som sedan skulle coacha mig ett tag) gick å vann tävlingen… överlägset! Med en cykelsplitt på 1:59 så finns det inte många i Sverige som kan utmana, att cykla ifrån Andreas Linden (med 6 minuter) som en gång i tiden vart cyklist säger ju en del om prestationen. Det ska kanske tilläggas att han inte riktigt snittade 45 km/h då banan mäter ca 2km för kort på cykeln och ca 600m kort på löpet. Sen 2013 har jag vart där ute varje år och supportat, en riktigt bra tävling med andra ord!

2015 var det min tur att köra, jag kände att jag behövde hävda mig efter en dålig insats på Görslitet i Karlstad. Jag tränade på bra efter den tävlingen och det kändes verkligen som att formen lossnade efter den tävlingen. Jag cyklade 3 pass i rad de följande dagarna och de var de bästa passen på året. Mina tempopass vilket består av 60 min i Zon3 låg alla runt 39km/h i snitt och det kändes sjuk lätt! Jag var på rätt väg med formen, men formen från Motala var omöjlig att nå på så kort tid. Stötte på Björn i poolen ett par dagar innan och han trodde inte jag skulle ha något problem, form är överskattat! Det lugnade mig vill jag intyga.

Klockan ringde 04:30, upp äta frukost, hämta min kompis Martin Ydegren som även denna tävling antog rollen som coach. När det gäller att få splits så är det ingen som slår denna mannen… Live rapporteringen ifrån WTC är ett skämt i jämförelse. Hämta upp tjejen i Ljungskile och sedan ut till Skärhamn, vi var ute i god tid vilket jag gillar och det är jag säkert inte ensam om. Att behöva stressa innan start är det sista jag behöver just då. Jag var lite orolig över simningen då jag hade ganska dålig koll på den, i efterhand fattar jag inte varför jag inte la banan på minnet. KJ frågade om jag hade några tips, jag hade inte en jävla aning så jag sa att han skulle akta sig för berget haha. Bra tips…

Simning: 31 min.

Simstarten gick och jag kom iväg riktigt bra, stod bakom Annie som kanske gjorde en sämre start än många andra. Att tjejen kom fram till växling innan många andra intygar bara på vilken världsklass simmare hon är! Efter ca 300m fick jag en spark över handleden… Jag insåg efter första catchen att jag var ca 70 gram lättare, min 920xt hade blivit avsparkad! Inget att göra, utom att lära sig av misstaget och Tjörn blev nu den sista tävlingen jag simmar med klocka. Varför har ingen sagt till mig tidigare att det bara är idioter som simmar med klockan, jo Colting har sagt det. Efter vad som kan räknas som den sämsta simningen i mitt liv, utöver klockan så immade glasögonen igen och jag sög så jävla hårt på att navigera. Ber om ursäkt för er som låg å drafta på mina fötter för att ni behövde simma ett par meter extra.

DSCN8612

Cykel: 2:20

Jag hade satt ett mål på 30 min, när jag kommer upp säger Martin att jag ligger nära målet. Vilket då var en liten tröst att höra, T1 gick bra och jag var snabbt ut på cykeln.

DSCN8615

Det jag hade funderat på i 27 min under simningen var nu ett faktum, jag skulle behöva gå på känsla under 90km att klara sig utan powermetern har jag gjort förr men utan puls denna gången också. Jaja, det var bara att gilla läget så jag bombade på. I första branta backen gick jag om en polare, i tempoställning så klart! Det var ju en hel del motvind på de långa raksträckorna vilket är lite frustrerande men som tur lika för alla! Efter ca 40km får jag min första split, jag har plockat många placeringar och tar på de flesta killar som inte anses som proffs. Strax innan varvning har det kommit förbi två killar, dom ändå som cyklade förbi mig. De höll bra tempo så jag bet i och lät dom hålla tempot åt mig. In på andra varvet kommer vi ikapp en 3-4 gubbar och går om, jag fick lägga på ganska många extra watt för att gå om men jag ville inte släppa mina harar. Sen händer det  en till grej, jag blir ofokuserad i en sekund, det dyker upp ett hål, jag ligger för långt ut mot vägrenen, det blåser sidvind… Jag går ner i diket i ca 30-35 kanske, det går så sjukt fort men jag är uppe på fötter ganska fort igen. Det blev en ganska rejäl smäll men efter jag samlat mig så känner jag att jag är ganska hel, förutom en del skrapsår osv då. Alla som jag cyklat om passerar mig, jag har aldrig stått still på tävling förut men nu vet jag hur det känns att stå där och bli förbi cyklad av alla man jobbat för att ta sig om. Det krånglar lite med bakhjulet och jag befarar att det blivit snett men efter någon minut verkar jag fått ordning på allt igen, allt höll faktiskt! Förutom klippsen till högerdojan, det klickade inte i igen vilket var lite frustrerande men jag kunde leva med det. Jag blev redigt förbannad på mig själv och gick på hårdare än första varvet såklart. Jag hade inte räknat med att kunna springa 1:25 så jag behövde alla minuter jag kunde få på cykeln, efter att förlorat 5-6 minuter på vurpan och kanske lite mer med tanke på skon så tog jag mig in till T2 på en helt okej tid. Ett snitt på ca 38 km/h får jag ju ändå anse som okej efter en vurpa…

Löpning: 1:31

Kroppen kändes ändå som att den höll ihop ganska bra, det som gjorde mig orolig var att jag slagigt i höften och att den gjorde ont. Men att kliva av direkt fanns inte, jag måste testa att springa! Martin och Julia visste dock inte vad som hade hänt, att något hänt fattade Martin ganska fort men jag fick förklara ut på löpet att jag gått omkull. Tjörn löpningen är något kuperad, en bana som inte passar mig just i dagsläget egentligen. Problemet med klockan var ju fortfarande kvar, men det går ju att lösa ganska bra genom att springa på  max i 21km! Det fanns ingen jättefart i benen egentligen och in på varv 3 så började jag bli ordentligt trött. Vet inte hur mycket jag tappade de sista 5-10km men inte allt för mycket tror jag, jag är ganska bra på att springa jämt om inte snabbare sista halvan av loppet.

DSCN8623

DSCN8624

Bilderna är ifrån andra varvet och redan här kan man se att steget är borta, ganska sittande och dålig hållning. Detta kommer ju alltid men oftast inte såhär tidigt.

För att summera tävlingen är jag nöjd, landade på 4:23 vilket var det jag satsade på och när tävlingen går långt ifrån planerat finns det egentligen inget att va missnöjd med. Bra tävling, det man kan tänkas göra bättre är ju dels en privat lagningszon samt skaffa något annat än pissiga äcklig bulljävlar. Salta fiskar hade dom också haha… Är det ett jävla skämt eller? Är det vad man får för en startavgift på 1350 kr… Det är fan lågt, skärpning!

Väl i mål var det bara att ta in känslan å svänga förbi sjukstugan en sväng. Det blev en ganska dyr tävling med pulsklocka och tempohjälm förstörd… Men ändå ett styrkebesked i sig. Jag är redan laddad inför vintersäsongen och nästa sommar. Mot nya bravader och mål!

Read More
MF_racereport

09 Aug 3e plats på Görslitet…

Eftersom alla säkert inte läser allt jag gör så vill jag bara börja med att tacka för allt stöd ifrån er!! Ni som var där och hejade, ni lyfte mig verkligen på en tung dag! Är alltid väldigt fokuserad under tävling men jag hör er allt. Som sagt en tredjeplats vilket jag borde vara ganska nöjd med, eller det är jag… kanske. Kan inte riktigt bestämma mig haha. Man kan väl säga att jag är nöjd med placeringen men inte med tiden?

Efter Motala så åkte jag först till London för att se Ac/Dc på Wembly, efter det var det hem och vidare till Austin i Texas för att hälsa på släkt. Cyklade en gång, sprang ett par och simmade tre gånger. När jag kom hem kände jag att jag tappat ganska mycket av formen men klarade fortfarande alla intervaller utan problem. Förutom min simserie på 8x200m @1:35/100. Att köra Görslitet var väl lite impuls, så förberedelserna var usla rent av. Jag hade inte en chans att komma i form och att träna så mycket som jag gjort innan var inte optimalt inför just denna tävling.

Jag har alltid ganska höga krav på mig själv, jag gör inte detta för att det är kul. Jag gör det för att bli bra och då måste man ha mål, sen kanske jag ibland blir lite väl fokuserad på tider. Jag hade som inställning att kunna göra 2:05, vilket jag i bakhuvudet visste inte var möjligt men det hade jag trängt bort så gott jag kunde. Förra året gjorde jag 2:14 i Växjö, det var mitt första triathlon och gick väl bra så tänkte 10 min borde jag kunna ta!

Simningen blev kortad ifrån 1500m till 900ish? Pga höga vågor vilket var rätt beslutat ifrån tävlingsledningen! Jag hade en grym simning och låg trea upp till första boj men sen släppte jag av lite på tempot, kom in på 13:50 eller något tror jag vilket är bra för mig och med tanke på att vattnet inte direkt var spegelblankt. Aldrig fått i mig så här mycket sjövatten, fick ta en titt under löpningen så det var något vatten kvar i Vänern 😀

11244688_10152927603126990_1841185351_o

Bilden gör inte vågorna riktigt rättvisa

En ganska lång T1 med lite strul… Eller ganska mycket strul, tappar en av mina gels och insåg att detta kommer helt plötsligt bli en tung dag med bara en gel och 750ml sportdryck. Låg  sjua tror jag med ett par minuter upp till ettan.

11840645_10152927602586990_572928922_o

Cykelbanan är en 20km bana vilket innebär två varv, en ganska kuperad bana men riktigt fin och endast två skarpa svängar (plus vändningar) så relativ snabb men kuperad. Efter fem kilometer låg jag trea och vid vändningen såg jag dom som låg framför. Ettan visste jag sen innan var en snabb kille, tvåan är en kille som jag mött i poolen och kan säga att han är den där killen som kör 100ingar på 60 sec men kanske inte lika duktig cyklist så var inte så orolig för honom. Vid 18km passerade jag honom och hade hyffsad fart, men nu började min plan gå i bitar. Låg tvåa men vid 23km så såg jag en gel liggandes på backen, shit någon mer som kör med SiS! Helvete… det var min andra gel det!! Nu gick det från värre till värst, Olympisk distans är som tur ganska kort och det går att klara sig på ganska lite energi men sen när spyorna börjar radas upp en efter en blir det jobbigt. För att göra 1:03:14 så går det ganska mycket energi och att ligga på minus inför löpningen är det värsta man kan göra, inte mycket att göra utan det var bara att trycka på. Kommer in till växling på 1:03:14 som sagt, vilket blir 37.9 km/h och 254 watt i snitt. En rätt usel cykelsplitt om jag får säga det, hade jag vart i samma form som inför Motala så hade jag lätt kunnat hålla 300 watt vilket borde resultera i 40-42 i snitt. Men inte mycket att göra…

11874908_10152927603556990_1332047999_o

T2 går bra, tar på mig sockar för jag vet att Saucony har lämnat skavsårs-garanti i A6orna utan strumpor.

Ut på löpningen och känner direkt att det inte finns mycket kvar i kroppen, ligger i 4:15 fart de första två varven och vet inte riktigt vad som händer bakom mig. Killen framför är det inget att göra åt, simmar någon två minuter snabbare, cyklar tre minuter snabbare och springer okej, vilket jag vet att han gör och man annars kan anta att han kan göra så jag lägga ner den tanken. Inte så jag springer milen på 33min… I slutet på tredje varvet blir jag omsprungen men jag lägger mig bakom ett par 100m, jag vet att han har höjt bara för att. Men jag orkar inte speciellt länge och får släppa. Härifrån blir loppet ganska tråkigt, vet att jag har någon minut ner till nästa kille så jag sänker tempot och ser till att ta mig i mål.

11852826_10152927602766990_1352307198_o

Så gött att gå i mål och höra publiken som verkligen lyfte mig, samt alla flaggvakter som hejade, det gör så mycket när man har en tung dag! Som ni kanske förstått nu så är jag ganska bitter över resultatet, att inte kunna bita ihop och hålla andraplatsen på hemmaplan… Känns som man sviker sin klubb lite då, speciellt när jag vet att jag är så mycket bättre än detta. Men huvudet var inte med, även fast man ser det på bilderna så var det kanske kvar i Trollhättan. Om ni läst min Race Report från Motala så tror jag bestämt att jag nämnde min ökning under löpningen på sista varvet. Jag sprang sista milen på 41 eller något. Nu blev det en besviken 43:37. Hjalmarsson kom fram och gratulerade men sa “Du är inte så nöjd va?” så min utstrålning var väl ungefär samma som tankegångarna. Får väl glädja mig åt att jag låg ca 35 watt högre än i Motala och simmade ganska mycket bättre. Men samtidigt, va fan kan jag begära av mig själv? Att bomma energin samt ett uppehåll på fyra veckor och tio timmars träningsvecka innan.

Jag fick ge mig ut på en 50km cykeltur och under turen kom jag på vad jag var nöjd med och inte nöjd med… Prestationen i sig räcker inte för att glädja mig något större, men jag följde planen jag hade. Simma hårt, cykla hårdare och springa för livet! Även fast kroppen inte svarade så gjorde jag som jag hade tänkt. Det tar jag med mig till nästa tävling.

11871859_10152927603656990_1501023962_o

Sen att få gå “upp” på podiet är ju alltid kul, tre av fyr gånger har jag fått äran 😀 Har ni följt med såhär länge så vill jag åter igen tacka er för stödet, funderar ni på en olympisk/sprint nästa år så är detta den första ni borde överväga. Bättre arrangemang kan man inte begära. Ni som var där och hejade, tusen tack igen för hjälpen! Vi ses nästa år

Read More
2015-07-19 18.18.12

23 Jul Garmin 810 Edge och resa till Seattle

Ikväll kl 1900 amerikansk tid är det avfärd till Seattle, där ska vi vandra i en nationalpark och jag hoppas på att det något svalare vädret ska tillåta mig att träna löpning lite mer. Den kommande veckan i Austin ska det vara 37-40 grader, är det inte jävligt svenskt att klaga på värmen när det är så varmt? Gör mitt bästa för att njuta av den men träningen blir lidande.

 

Mount_Olympus-JP

Detta landskapet ska jag tillbringa 5 dagar i, Mout Olympus!

Känner lite ångest över att jag cyklat/simmat ett riktigt pass sen Motala. Dock vet jag att simningen kommer jag tillbaka efter ett pass på, simmade fortare efter 1 månads vila efter Kalmar än innan så inte jätte orolig. Cykeln kommer också tillbaka tror jag, ska få några långa pass och några hårda pass när jag kommer hem. Sen så blir det nog Görsliet i Karlstad och Tjörn om jag känner för det. Lyckades ju simma 4×100 alla på 1:19 vilket är rekord (simmade inte bara 4×100 utan det är en serie i ett 3600m långt pass).

2015-07-22 17.21.28

Min nya garmin Edge 810! :D

Sen kände jag mig tvungen att impulshandla en Garmin 810 Edge åt mig själv när jag inte hade 12000 dollar att lägga på en Scott Plasma, inte med dollarn i 8.6 iaf! Har alltid känt att min Garmin 920XT inte riiiiktigt räckt till på cykeln, visst jag kan ha 4 olika saker på skärmen men här är det lite mer utbud. Vanligtvis brukar jag har Fart,Watt,Puls och Intensity Factor. Men här kommer jag kunna ha ett par till. Satt och kollade på Edge 510 först, men sen dök denna upp för samma pris och då slog jag till! Just för kartorna, den är ju lite klumpigare en 510/500 samt min klocka och detta gör att jag inte kommer tävla med den. Men när man är iväg och cyklar på nya ställen (som här i Austin om jag hade cyklat mer än en gång) så är den grym att ha. I Spanien cyklade jag bort mig ett par gånger och det kommer aldrig hända med denna igen. Ska se om jag kan skriva ihop något kul efter någon vecka med den!

 

 

2015-07-16 12.08.31

BBQ Brisket rökt i 12 timmar och är Austins bästa!

2015-07-20 19.54.56

Rådjur på min cykeltur, skulle nog kunnat klappa det om jag velat

2015-07-20 19.34.43

En backe som jag kände att jag behövde testa… Kom halvvägs sen så kunde jag inte trampa mer, kanske 15-20% lutning?

 

 

Read More